11.3 Upphävande av strandskydd

Strandskyddet kan vara upphävt eller kan upphävas genom särskilda beslut av länsstyrelsen eller kommunen. Kommunerna kan besluta om att strandskyddet ska upphävas för ett område inom en detaljplan ”om det finns särskilda skäl och om intresset av att ta området i anspråk väger tyngre än strandskyddsintresset”. De sju särskilda skäl som kan användas finns uppräknade i miljöbalkens 7 kapitel 18 c § och 18 d § och är samma skäl som de som gäller vid dispenser från strandskyddet.

Vid förändringar inom strandskyddat område inom och i anslutning till de två städerna och om/när det blir aktuellt med planerad bebyggelseutveckling som behöver stöd i detaljplan i de mindre tätorterna, bedömer kommunerna att det är ett angeläget allmänt intresse för kommunernas utveckling som ger långsiktiga fördelar för samhället. Då kommer inte det särskilda skälet i 18 d § (LIS-område) att användas. Kommunerna kommer istället att hänvisa till övriga särskilda skäl i miljöbalken. Vid dessa bedömningar ska det prövas om åtgärden måste förestas inom strandskyddsområde.

När strandskyddet upphävs ska det finnas så kallad fri passage vid stranden, förutsatt att det inte är omöjligt med hänvisning till de planerade byggnaderna eller till åtgärdernas funktion. Passagen ska upplevas som tillräckligt bred för att människor inte ska avhålla sig från att använda den och den bör aldrig vara mindre än några tiotal meter i bredd från strandlinjen.

Vid upphävande av strandskydd kan inventeringar av växt- och djurliv och allmänhetens tillgänglighet behöva göras.

För att veta om strandskyddet verkligen är upphävt inom en detaljplan måste den aktuella platsen/berörda delen av en fastighet alltid bedömas mot den gällande detaljplanen och dess bestämmelser och mot eventuella separata beslut om att strandskyddet är upphävt.