Stina jobbar med personer som har demenssjukdom

Undersköterskan Stina Lind på Bjursåsgården möter boende med olika behov. Vissa har demenssjukdom, andra bor på boendet för att de behöver hjälp och stöttning i vardagen.

På Bjursåsgården möter Stina Lind upp i dörren. Vård och omsorgsboendet har en avdelning där personer som har demenssjukdom bor och sedan ytterligare en lite större avdelning där personer med annan typ av hjälpbehov bor. Det här är deras hem och Stina har förmånen att få jobba där och hjälpa de här personerna i sin vardag.

– Det är skratt hela tiden, den stora delen av jobbet är väldigt kul. Jag får möjlighet att umgås med människor hela dagarna som säger roliga saker, det känns som en sketch ibland faktiskt, säger Stina Lind och skrattar.

Utmaningar och nya möjligheter

Stina trivs med att jobba med människor. Hon jobbar mestadels på avdelningen där de med demenssjukdom bor.

– Alla är vi olika. Vissa är lite svåra men då får man tänka till, göra något roligt. Jag får hela tiden vara på tå, tänka nytt, ha tålamod. Man kan verkligen använda sin personlighet när man jobbar med personer med demenssjukdom. Och, om jag sagt något fel någon gång så får man gå ut och så går man in om fem minuter igen och får en ny chans, de kommer inte ihåg.

Skapar relationer

Hennes jobb är relationsskapande, både med boende och med anhöriga och även med hennes kollegor.

– Man får komma in i den här personens hem. Den person som bor här ska få det som den vill ha det. Det ska vara hemlikt och ska kännas som en familj, då mår jag bra också.

Arbetsuppgifter

Det finns många missuppfattningar om jobbet som undersköterska enligt Stina.

– Det är inte så många som har koll egentligen på vad vi faktiskt gör.

En kommentar som personal inom vården ofta får är att ”Ja, det verkar roligt men jag vill inte torka skit”

– Och det stämmer, det måste vi ju göra, men det är en så liten del av jobbet. Det är ju en viktig sak att hjälpa andra människor. Man får göra roliga saker också, det är mycket sång och musik, jag har lärt mig att spela gitarr i år till exempel. Högläsning, bollekar, promenader, bingo och gymnastik gör vi också. Eller någon kanske bara vill sitta och prata en stund.

Kärlek och uppskattning

Om någon boende är arg eller ledsen så gäller det att ta djupa andetag och försöka förstå enligt Stina.

– Man lär sig ta människor och får social kompetens av att känna av hur folk är. Det har man nytta av oavsett vad man gör sedan i livet.

– Man får också så mycket kärlek tillbaka på jobbet. Det är en ynnest att få höra ”Tack kära du”, ”vad du är snäll”. Vem får höra det på jobbet?

Stina har jobbat inom vården i 22 år och känner fortfarande att hon utvecklas. Om hon vill jobba med något annat har hon inte funderat över. Inte hittills i alla fall.

– Nej. Jag trivs väldigt bra här.